Jag ska beskriva hur en dag ser ut för mig. Absolut inte för att någon ska tycka synd om mig på något sätt utan endast en beskrivning hur livet blivit och är för en sjuk människa.
Jag stiger oftast upp vid sjutiden dvs om jag inte tvingats upp tidigar pga reaktioner eller andningsbesvär.
Hundarna sover och jag vet sedan länge att de kommer att sova ännu ett tag och är inte alls intresserade av någon promenad.
Jag fixar lite kaffe. Kastar nattens hög av näsdukar. Slår på datorn och sätter mig där med kaffemuggen. Ögnar igenom några tidningar. Dricker kaffet och sedan vid åttatiden är det dags för hundarna att komma ut en sväng.
Jag har sovit i soffan under några nätter nu. Täl inte min nya säng ännu och måste alternera mellan dessa möbler för att inte bli sjuk eller få svåra andningsproblem.
Så jag plockar bort täcke och kuddar från soffan och sen blir det ca en halvtimmes morgonpromenad med hundarna.
Väl inne igen tar jag en mugg kaffe till och försöker skrapa fram någon energi men det är ganska tomt på energi då jag haft reaktioner under natten som fortfarande sitter kvar. Jag är trött trots många timmar av sömn och vet av erfarenhet att den tröttheten kommer att hänga sig kvar hela dagen.
Jag dricker kaffet och klockan är nu strax efter åtta på morgonen. Det är väldigt många timmar kvar av dagen.
Timmar där jag ska försöka finna något att göra och helst också något som ger mig mening.
Så jag listar det lilla jag kan göra. Klockan ett ska jag titta på ett webbinar på arbetsförmedlingens hemsida.
Det är inget som varken ger mig något eller leder till något. Jag tittar på det för att kunna fylla i aktivitetsrapporten. Det enda jag kan göra för att visa att jag försöker hitta något slags arbete eller en arbetsplats jag tål att vistas på utan att bli alltför sjuk.
Vad ska jag mer göra under denna långa dag?
Tja, jag har lite som ska diskas upp. Det tar max en kvart att diska. Mat ska jag ha vilket inte heller tar särskilt lång tid att göra eller äta.
Hundarna ska ut några gånger till under dagen och jag ska ta ett varv med dammsugaren. Några konservburkar (tomma) ska bäras ner till källaren och förpassas till behållaren för metallsaker.
Kanske behöver jag ta en tur till affären. Det är inte så lång stund det heller. Affären ligger tvärs över gatan så det är snabbt avklarat.
Så ser mina dagar ut. Fyllda av i princip inget alls. Promenader med hundarna och några vardagliga trivialiteter.
Resten av tiden består av tystnad och en helsikes massa tomma timmar.
Jag slår ihjäl en stund med att spela spel på ipaden. Letar något roligt eller intressant på internet. Resten är bara meningslös tid.
Jag har ingen TV. Den fick jag göra mig av med. Jag hade helt enkelt inte råd att betala tv-avgiften.
Jag har inga vänner. En person träffar jag ca en gång i månaden. Det är mitt sociala umgänge. Resten av månadens dagar är jag ensam. Jag pratar nästan aldrig med någon. Äldste sonen ringer kanske en gång i veckan. Det är enda gången jag har ett intelligent utbyte av en människa.
Jag kan inte läsa då många av reaktioerna får synen att haverera och det blir väldigt svårt och jobbigt.
Detta är mitt dagliga liv. Varje dag och har så varit under mycket lång tid.
Men om detta får jag inget tycka, Inget säga och inte heller vara ledsen eller frustrerad över.
Fattigdomen gör också att jag har inga möjligheter att göra något som kostar. Allt måste vara gratis men det måste också vara något jag tål att göra.
Så därför kan jag inte måla då färgerna göra mig sjuk. Jag kan inte vistas i offentliga lokaler eller där människor finns som är parfymerade. Jag blir sjuk då och ligger däckad i fosterställning flera dagar efteråt.
Jag tvingas leva som enstöring och jag lovar det är inte lätt.
