Det blir ju så himmelens jobbigt för andra som måste förhålla sig till detta trista och stackars dem som tvingas lyssna på den sjuke som dristar sig till att berätta om det.
För istället för att säga något vänligt eller positivt eller kanske ställa en enda fråga så
gör man besvärade miner eller tycka att det man säger är negativt och det vill man minsann inte höra.
Ok.
Jag säger inget alls längre men visst fan hade det varit fint att en enda gång få en fråga om hur det är idag eller man kan göra något för att underlätta en stund eller bara ett vänligt ord som visar att man bryr sig.
Jag ber aldrig om något. Kräver ingenting.
jag kan inte rå för att jag drabbades av en fullkomligt galen sjukdom.
det är inte mitt fel och jag bad inte om den.
Kommentera